Hur är AI som modeskapare?
En traditionell modedesigner jobbar med tekniker som skissning och drapering. Uppkomsten av AI-plattformar förflyttar den kreativa processen till att skriva prompter, där språklig precision är viktig. Marie Ledendal, Magdalena Petersson McIntyre och Despina Christoforidou, forskare på Lunds universitet, undersöker nu hur generativa AI-designplattformar förändrar området genom att förmedla kreativa processer, omvandla designroller och påverka det estetiska resultatet. Forskartion har arbetat genom att skriva prompter och därefter undersöka resultaten från fyra plattformar utifrån två teman: vad de kallar "demokratiseringens gränser" och "myten om musan".
En fråga är vem som får designa på plattformarna.
”Användarna bjuds in att skapa, men verktygen formas av professionella designantaganden. Som ett resultat uppstår en dubbel positionering, mellan tillgänglighet för de som är hobbydesigners och som applikation för yrkesverksamma, där användarna är utrustade med generativa verktyg, men lämnas utan vägledning under kritiska faser av designprocessen”, skriver de i artikeln ”The Myth of the Muse”. ”Användarna uppmuntras att skapa, men bara upp till gränserna för plattformens möjligheter, och allt kulturellt och tekniskt kapital för att agera bortom dessa gränser förväntas innehas av användarna själva.”
Utöver tillgång handlar demokratisering också om vem som syns i de kreativa resultaten och där handlar det om representation, synlighet och inkludering i termer av kroppsliga normer. För att utforska dessa fördomar användes uppmaningar som specificerade ålder, kroppstyp, etnicitet, nationalitet eller varierande kroppslig förmåga.
”Medan plattformarna presenterar sig själva som verktyg för personalisering och kreativitet, gynnade deras standardinställningar konsekvent ungdomliga, smala, ljushyade och binära könsfigurer. (…) Detta understryker en ihållande estetisk bias och visar att algoritmiska resultat ofta har snäva ideal, även när de instrueras om något annat.”
Slutligen undersöks också påståendet att AI fungerar som en kreativ partner eller "digital musa".
”På de studerade plattformarna visade resultaten endast lite av de överraskningar, eller bredden av de resultat som vanligtvis förknippas med musan. Även efter flera justeringar genererade system upprepade gånger unga, smala, vita, långhåriga kvinnor i kommersiella stilar. I stället för att möjliggöra oväntade resultat använde sig plattformarna av snäva estetiska mallar, vilket tyder på att löftet om oändlig kreativitet begränsas av algoritmisk upprepning och normativa standardvärden.”
Författarna menar också att plattformarna gör att man ofta åsidosätter viktiga kunskaper om textilier. ”Att prompta blir den primära färdigheten, medan materialegenskaper, stretch, vikt och hantering, är perifera eller frånvarande.”
Vill du läsa hela artikeln ”The Myth of the Muse”? Här är länken: The myth of the muse: How AI fashion design platforms and prompting reshape creative agency | Intellect
Arbetet är en del av projektet Fashioning AI där Magdalena Petersson McIntyre (projektledare), Gabriella Nilsson, vid Institutionen för kulturvetenskaper samt Despina Christoforidou vid Industridesign medverkar.